Vi dansade med Håkan!
Utanför portarna till Scandinavium fann man popsnören sittandes på liggunderlag och sovsäckar. Man kunde inte undgå tanken att dem hade spenderat natten där i väntan på att få stå längst fram. Några kompisar satt längst fram vid en av portarna, och "bitchig" som man är, går man förbi alla och sätter sig vid dem. När tiden börjar närma sig börjar vi alla sjunga, låtar som "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och "Nu kan du få mig så lätt" förekommer. När vakterna väl börjar ställa sig på plats och öppnar dörrarna rusar alla in, ivriga och målmedvetna. Man måste stå längst fram.
Håkan gjorde en snygg inledning när han körde igång med Tro och tvivel. Därefter körde han igång med "Ramlar" som fick hela publiken att hoppa runt. Det är svårt att avgöra vilken låt han gjorde bäst, eftersom publiken berördes och sjöng ut vartenda ord under hela konserten. Musicstream har varit kritiska mot Håkans nya album, men han gjorde otroligt bra ifrån sig även när han sjöng de nya låtarna. Förväntningarna hade sänkts eftersom man inte kan se Håkan spela på en inomhusarena; En sommar i Göteborg är inte sommar utan Håkan Hellström. Håkan gjorde sin längsta och ett av sina absolut bästa framträdanden hittills.
Under skivsigneringen för ett par veckor sedan, i det samband som "För sent för edelweiss" släpptes, bad Håkan oss att önska låtar. I september förra året blev jag besviken för att han inte körde låtar som "En vän med en bil" och "Nu kan du få mig så lätt", så mina önskemål var självklara. Håkan lärde sig av sitt misstag (att inte sjunga dessa låtar i september) och valde att låta den 6000 personer stora publiken få höra. Innan Håkan ens började sjunga "Nu kan du få mig så lätt", börjar publiken sjunga just de där orden tillbaka till honom med pekfingrarna riktade mot honom.
En annan låt Håkan brukar sjunga är "Minnen av aprilhimlen", som han nu denna gång tillägnade Anders Göthberg. Publiken berördes extra mycket av att den var nedtonad.
Det speciella med Håkans framträdanden är att han har en slags relation till publiken som många band och artister inte har. För det första har han stor scennärvaro och bjuder på sig själv när han hoppar runt på scen och berättar om honom själv som liten. Men det som gör Håkans framträdanden speciella är att han aldrig ser ner på sin publik på det sättet som att påstå att han är någon slags överklassare och publiken bara är hans avgudare. Håkan visar alltid att han är tacksam, och det visar publiken tillbaka.
Håkan avslutade som vanligt med "Vi två, 17 år", ett avslut som alltid är lika magiskt.
- Aftonbladet kallar honom Kung, jag kallar honom Gud.
läs mer om upplevelsen (där finns också låtlistan):
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=414035
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/musik/live/article2245065.ab
han brukar ju inte alls spela aprilhimlen ju, det var ju därför man ville höra den :)
brukar artister se ner på sin publik?
finns allt för många artister som gör det, som har alldeles för mycket storhetsvansinne.
måste bara säga att erat sätt att bygga upp texten känns lite konstig, och att säga att håkan är speciell som inte kollar ner på sin publik är lite underligt med, är väll snarare dom som gör de som är speciella
håkan förmedlar en känsla av att han är en av oss, han är ingen diva på scen.
