MUSICSTREAM

Ingenting slår en dag på balkongen med sol, vin, sällskap, ben & jerrys fishfood och dom härliga killarna från the who. Den perfekta söndagen. Det finns nog ingen musik som gör en så glad som 60-talets musik.

/Dayna

Hemmasittandes en lördag kväll med min familj, digestiv kex, vindruvor och påskmust kollade vi på Melodifestivalen. Mina föräldrar hejade på BWO och jag röstade Christer Sjögren till Serbien, men min vilja fick jag inte igenom. Både svenska juryn och svenska folket röstade vidare Charlotte, det var Göteborg och en annan stad som hade vett och slösade inte en tolva på henne. Höjdpunkterna av kvällen var den otroligt söta Maia Hirasawa som sjöng The worring kind och Björn Gustavssons charmiga dans och dikt.

Men jag vet inte längre varför jag kollar på melodifestivalen, jag  blir alltid så ledsen och trött på folkets röster, jag antar att sverige inte är redo för nya grejer än schlager.

Hej så länge /Dayna

Idag, vid tre, antog popbandet Hästpojken den lilla scenen på Rockhouse.

Tillsammans med två vänner var jag först på plats, en timma innan bandet ens hade kommit. Vi satt på Rockhouses trappor och väntade i något som kändes en evighets timma. Med tiden fylldes övervåningen med folk, några få poppare syntes till och många av de förväntansfulla fansen var i samma ålder som oss.
Martin och Adam antog scenen genom att sätta sig på varsin stol mellan två högtalare. Akustiskt körde de igång med Här har du ditt liv.
Man kan tycka att ett band som Hästpojken, med deras hårdare pop, ska spelas elektriskt men Martin gör minst lika bra ifrån sig aukustiskt. Det visade Martin i de två andra låtarna; Lena 60 och Caligula.

Efter  framförandet satte Martin och Poplars (känd från Broder Daniel) sig vid bordet för att signera vad nu fansen ville ha signerat. Många av fansen var tillbakadragna och vågade inte gå fram till pojkarna. Jag tog av mig min sko, tog fram min nyköpta Caligula-skiva och gick fram till bordet. Stolt lade jag fram skivan och dem signerade den vänligt med glada miner. Sedan lade jag fram min gula, väldigt slitna converse-sko som redan är signerad av Daniel Gilbert (Hurricane), Kristian Anttila och Lasse Lindh. Martin såg undrande på mig, tog tag i skon och luktade på den (och jag lovar er att den inte luktar gott).
Rockhouse var också vänliga som delade ut gratis Hästpojken-posters som vi alla kunde få signerade.





Vi gick stolta och glada ifrån Rockhouse. 

 

-Mahlin

Dem är från olika håll och kanter men har en sak gemensamt. Sångaren Daniel började lira Beatles i sexan och Mattias började med trummor i femman. Johan spelade i ett popband i högstadiet utan att riktigt kunna spela. Dem har fortsatt spela sen dess.

Kusowsky började egentligen som ett projekt av Daniel, där han spelade in låtarna på datorn. Filerna döpte han till 'Kusowsky' som var ett roligt scennamn han hade fått i ett tidigare band. Namnet har hängt med sen dess. Daniel fick en spelning på Sticky Fingers där han spelade ensam, men tyckte det var tråkigt att vara själv. Det gjorde att han sökte bandmedlemmar. Då blev Kusowsky ett riktigt band för första gången. Ett halvår efter att bandet hade bildats påbörjade nya inspelningar eftersom dem hade bara Daniels egna inspelningar. De ville ha något där alla spelade något. Då var Kristian Anttila till stor hjälp då han lånade ut sin studio. Deras mål är att spela på så många festivaler i sommar som möjligt.

Vad får ni er inspiration ifrån?

"Ifrån allting och ingenting, ifrån film till bok, något man har varit med om. Den bästa inspirationen vet man inte var den kommer ifrån. Texterna är en blandning mellan sanning och fiction. Det ska kännas sant."

När dem skriver kommer Danne med ideér. Om dem sitter bra kör dem på det, men om det inte sitter bra lägger dem ner idéen.

Vad hade ni själva för idoler när ni var yngre?
Bandet lyssnar på väldigt olika stilar, men 60-tals musiken har dem gemensamt.

Om ni skulle ställa en fråga till er själva, vad skulle det vara?
Bandet diskuterar och anser att det är en svår fråga. Anders skrattar och säger;
"När blir vi signade?"

"Om vi hade varit från Göteborg hade det varit lättare" säger bandet som är från Tibro, Leksand och Karlshamn. Anledningen till varför dem flyttade till Göteborg, eller iaf Danne, var att han skulle satsa på musik här.

"Göteborg är en idyllisk popstad"

Hur ser framtiden ut?

Bandet har  nyligen släppt en ny EP som de ska försöka sprida. Dem försöker även få hjälp med att promota den. Slutpunkten är att spela så mycket som möjligt.

Ni ligger inte på något skivbolag, är det något ni vill i framtiden?

"Det är klart man vill framåt!" Dem tycker att det är kul att spela och anser sig själva vara mer ett liveband än ett skivband.
"Men det hade varit en rolig grej, och man får mer pengar" skrattar dem.

Hur skulle ni själva beskriva er musik?

Andra betraktar deras musik som partymusik, men Kusowsky anser att det är upp till var och en.
Dem tycker att deras musik har blivit ösigare med tiden.

Skulle ni vilja satsa utanför Sverige?

"Det är klart man vill nå så långt som möjligt, men vi har begränsat oss med svenskan."

"Det är klart att vi skulle vilja ta över världen!"

Drömmar och förhoppningar

När vi ställde frågan om bandets barndomsdrömmar svarade Daniel att han alltid har velat hålla på med musik på ett eller annat sätt. Han skrattar och säger;
"När jag var riktigt liten ville jag nog bli polis eller något"

Anders berättade att han gick samhällsprogrammet på gymnasiet och ville bli musikkritiker.

"Det kan man falla tillbaka på efter karriären" (småskrattar)

Om ni fick välja en arena att spela på, vilken skulle det vara?

Bandet slänger frågan mellan varandra och Mattias yttrar sig om att Roskilde självklart är ett mål. Just nu känns Liseberg mer realistiskt.

"Vi borde spela på Hultsfred, om dem vet sitt eget bästa!" skrattar dem.

Vi har infört en blogglek som vi testade på Kusowsky. Leken går ut på att vi nämner ett band och dem säger det första dem tänker på.

Spice girls?

Anders: Jag tänker på filmen när den tecknade bussen hoppar över bron. Inte för att jag har sett den! (skrattar)

Magnus Uggla?

Han borde ha klippt sig -82!

Anders: "Danne försöker se ut som honom!" (bandet skrattar)

The Ark?

Anders: Jag tänker på när jag var på deras spelning i Leksand där jag plankade in. Någon kom och frågade vad jag gjorde där och svarade att jag jobbade med ljuset. Dem skickade ut mig. (Anders skrattar åt minnet)

Håkan Hellström?

Grym! (är alla överens om)

Daniel: "Jag tycker att det är lite tråkigt att folk tycker att vi liknar honom. "
Mattias: "Han har satt göteborg på kartan"

Frank Zappa?

Danne: "Det är något av det jag föraktar mest!"

Johan: "men han är skitgrym!"

Danne: "Frank Zappa är så långt ifrån något jag någonsin skulle vilja göra"

Elvis?

Han försökte bannlysa Beatles!

50 cent?

Danne: "Dollarsedlar"

Per Gessle?

Danne: "I bandet är det mest förakt och en snutt kärlek (från Mattias sida)"

Bandets motto

"I'd rather have a bottle in front of me than a frontel lobotomy" (alla skrattar)

Danne: "Nu kommer alla tro att vi är värsta alkisbandet!"

Kusowskys ord till deras fans: Dom vill att ni ska veta att dom älskar alla er fans och att Ingen behöver vara blyg för att ge bandet beröm efter spelningar.

Vi tackar bandet för en trevlig kväll, det va kul och tack för att ni hade tid.

Måndagen den 3 mars åkte vi mot Frihamnen där vi möttes av en haltande Kristian och en alarm farbror. Vi samlades på golvet bland poplars gamla broder daniel-trummor och mängder med intressanta instrument, hade allsång till Hästpojken och fick hjälp med ett skolarbete. Senare på dagen satte vi oss i studion och lyssnade på låtar ifrån kommande albumet och engelska versionen av 'Vill ha dig'. Det vi fick höra ifrån kommande albumet var fenomenalt bra, typisk Kristian med en gnutta råhet.

Kristian var tvungen och åka på interjuv, cyklades med sin brutna tå tog vi farväl.

"Jag kan inte tänka mig någon som inte vill bli popartist."

Kristian har alltid varit musikintresserad ända sen unga dar. Vid 12-13 års åldern lyssnade han på hårdrock, men hårdrocken ändrades snabbt till death metal. Pop:en kom in i Kristans liv när han var 15-17 år tillsammans med rocken. I samma ålder som hårdrocken kom in i kristians liv började han spela elgitarr. Han fortsatte och vågade ta det stora klivet in i musikbranschen. Att vara popartist har alltid varit en dröm för honom sen barnsben, det har alltid lockat honom.

I Kristians texter låter han sin fantasi skena iväg men samtidigt är mycket verklighet. Han utgår alltid från sig själv men allting behöver inte vara sant.

Vi frågade Kristian hur den nya skivan kommer låta; han skrattar och säger att det kommer låta som Kristian. Skillnaden är att han inte rimmar lika mycket i texterna längre, som har blivit råare och flummigare.

I framtiden vill Kristian fortsätta med musik. Efter skivsläppet hoppas han på en stor turné, "och så ska det göras musikvideos också". Han har redan börjat på sin fjärde skiva.

När vi ställde frågan vilken favoritlåt han har av sina egna, svarade han att det alltid är den senaste och fräschaste som är favoriten. Han kan inte avgöra att något är bättre än något annat. Efter varje låt han gör ser han alltid framåt.

Skivan är försenad och släpps förmodligen till hösten och inte i April som den skulle ha gjort.

'Jag saknar inte mycket, men saknar illusionen av att vad som helst kan hända en'

Ännu ett inlägg om allas favorit man Håkan Hellström. På mindre än några dagar lyckades han ännu en gång komma med en hit. B-sidan på För en lång lång tid hittar man Zigenarliv dreamin, Pt. 1 som har nationalteatern stuket över sig. En fartfylld somrig poplåt som får en och längta efter sommarkvällar och vin. Det gungar till i kroppen, fötterna stampar i takt till musiken och glädjen exploderar. Texten är alldeles fabulös, en typisk Håkan text, solsken, romans, lycka! 

Håkans B-sida är av ett helt nytt klang, där man ännu en gång märker hur Håkans röst har utvecklats. Däremot saknar vi gamla Håkan, då han skrek fram "Känn ingen sorg för mig Göteborg!" Men Håkan berör lika mycket nu som då, och han har utvecklats till det bättre ändå. Det är inte bara hans röst och det instrumentala som har utvecklats, det har även språket i texterna gjort. Har denna enorma utveckling något med att göra med hans resa i Brasilien tro?

Tyvärr måste vi meddela att ni får allt vänta tills den 12 mars för Singelsläppet, blev en försening

Göteborgspopens kung Håkan Hellström har gjort det igen. I fredags (29e februari) var det världspremiär nya singeln 'För en lång lång tid'. Vi satt på väg till skolan runt Jespers mobil och lyssnade på p3 för att lyssna på den efterlängtade låten.

Man chockeras inte av att 'För en lång lång tid' är en kärlekslåt, med ett sting olycka. Melodin är glad, texten sorglig och Håkan låter logisk och självsäker som aldrig förr, vilket ger en blandade känslor. Som i alla hans andra texter kan vem som helst känna igen sig. Dessutom har Håkans röst utvecklats enormt.  

Mvh Malin Och Dayna

och våra hjärtan pulserar med musikens rytm.

Den här bloggen är tänkt att bli en blogg om musik; recensioner på de senaste plattorna, gårdagens konserter, nya artister mm. Självklart kommer vi inte bara skriva om musik, utan om annat också. Det märker ni med tiden. Vi hoppas på att få trogna läsare.

Vi vill också tacka Jonas som tog bilder åt oss och Rebecka som fixade layouten och loggan.