Mahlin tipsar:
Hej hej där i sommarvärmen! Vad har ni gjort i sommar? Själv har jag besökt Stockholm där jag såg Håkan på Grönan, varit i London där jag tyvärr missade firandet av Nelson Mendelas födelsedag för att jag skulle åka hem, men har även träffat kalifornien Daniel som gör störtskön hip hop.
Jag tänkte bara passa på att tipsa er punkfantaster om att läsa det senaste numret av tidnignen Mojo! Där kan man nämligen läsa en stor intervju på hela 13 sidor med bandet Sex Pistols. Intervjun är också fullspäckad av bilder. Det är en fantastisk och rolig intervju som ingen bör missa!
Mer intervjuer kan ni läsa här: http://www.mojo4music.com/blog/features/interviews/
Jag vill också säga att det är sorgligt att ni inte kommenterar oftare! Kommentarer och synpunkter är alltid välkommnat! I juli blir det förhoppningsvis mer intervjuer, så håll koll! Ha en bra sommar!
-Mahlin
Håkan på Gröna Lund
Så inledde jag artikeln om Håkans framträdande på Grönan, för några dagar sedan då jag faktiskt var på semester och befann mig i Södertälje. Men som sagt, jag var på semester och ansåg "det här behöver jag inte skriva nu" och satte mig och kollade på fotbollen istället. Timmarna gick och nästa dag skulle jag och Sophie tillbaka till vandrarhemmet i Stockholm. Men nu ska ni få läsa om hur det var den där fredagen den trettonde på Gröna Lund.
Dagen innan fredagen hade blivit en lång dag, då vi landade på Stockholms mark och var uppe länge. Det innebör sovmorgon och lunch på Åhlens. Med hjälp av en privat guide tog vi oss till Djurgården (det är strejk på båtarna).
När vi kom innanför Gröna Lunds portar gick vi mot scenen, där några få satt och väntade i något som för dem måste ha varit en evighet. Vi själva tog oss en tur i spökhuset, men efter det var vi också en av dem som väntade. Vi väntade, väntade och väntade. Frågan om Håkan Hellström är lika bra i Stockholm som han är i Göteborg snurrade i mitt huvud. Jag har själv bara sett popkungen på hemmaplan och jag har aldrig behövt bli besviken. Något jag upptäckte var att Grönans scen är mindre än Lisebergs, vilket också gör att platsen för publiken är mindre. Skulle Håkan få plats att springa runt och hoppa på scenen? Skulle publiken få plats utan att dö av värmeslag och trängsel?
Håkan körde igång med låten "Tro och tvivel", publiken var peppad och han likaså. Han log och skrattade och sjöng rakt ut mot oss -precis som vanligt. Kanske är stockholmarna svårflörtade eller så går Håkan inte hem alls lika mycket hos dem som hos oss. En konsert är bra när artisten är bra och när publiken nästan är bättre. Ska artisten behöva ge kommandon för att publiken ska släppa loss och hoppa? Att man i stockholm rör på fötterna och svänger på höfterna verkar vara en lögn. När de väl började hoppa, hoppade de så nära att det kändes som om dem ville rövknulla en. Ursäkta ordvalet.
Back to the subject. Publiken må ha varit väldigt dålig för att ha varit en Håkan Hellström-konsert, men Håkan var full av energi som vanligt. Man kan inte påstå att han har hållt en dålig konsert, man kan bara påstå lite så där naivt att han är bättre här. Förvånadsvis avslutade han inte med "Vi två, 17 år" utan med "Det är så jag säger det", vilket var synd.
Efteråt åkte vi trötta hemåt, sjungandes på "Nu kan du få mig så lätt" och "Känn ingen sorg för mig göteborg."
- mahlin
Salem Al Fakir
Efter att och fått stressa för och hinna med pendeln till liseberg kom vi ängtligen fram, vi kom 1 timme innan salem skulle börja och värst vad lite folk det var, det kom mer och mer men ingen publik och jubla över.
20:00 intog salem stora scenen på Liseberg med ett leende som fick publiken och rodna. Vi fick höra några nya låtar som då lät bra. Tyvärr så tyckte vi inte om spelningen alls och det var vi inte ensamma om, många gick efter en kvart och vi gick efter 20 minuter. Det var fart på salem med sina huvudryckningar som liknar stevie wonders huvudsvajningar och lite dans blev det också, men publiken gav ingen energi tillbaka, vi stod som sura tanter och såg ut som om vi väntade på bättre tider, några enstaka tjejer dansade förfullt och gjorde det lite gladare, kropperna gungade i takt till musiken och lite folk mimade till this is who i am och good song men mer var det inte. Vi förväntade oss inte så mycket av spelningen så inga förväntningar skadades för våran del iallafall.
Kungsbackatorg
Glada och fulla ungdomar hade samlats på kungsbackatorg framför en miniscen för och fira Schools out med Timo Räisänen. Förvånade som vi var över att 'emokidsen' stod på rad framför scenen. Förväntansfulla och höga på adrenalin (om inte höga på annat) väntade alla på Timo och gänget tillslut kom dom ut och vilket liv det blev i benen på alla i publiken, det blev kaos, indiemoshar och skatare som skrek "mera metal." Trots alla armbågar, sparkar och paniken så var det en bra spelning. Timo gav oss en striptease som alltid och avslutade med och inviga EM med låten "Bollen måste dö." 
