MUSICSTREAM

Jag och Dayna fick i svenskauppgift att skriva varsitt tal. Idag var det redovisning för detta. Många valde att ha känslofyllda, sorgliga tal -antingen skrivna till någon som nyss gått bort, eller sin bästa vän. Men jag valde att skriva ett hyllningstal till svensk popmusik. Att hylla musiken är något alla bör göra. Här kan ni läsa talet.


"Tack för tårarna på kinderna. De toner som vidrör ens trumhinna när ett plektrum slår an ett par strängar, de naiva melodierna och de poetiska texterna som tränger sig in på varenda kevlarsjäl, får en att hamna i extas.  Det har varit oundvikligt de senaste åren att se ögon tåras och läppar le. På konserter har jag varit en av många som har blivit av med all energi genom att hoppa och trängas för att få stå längst fram. Då har kravallstaket inte spelat någon roll. Jag har svårt att tro att det finns någon annan musikgenre med så stor genomslagskraft. Det är helt otroligt hur uppsnärjd man kan bli av en tre minuters lång poplåt.

 Jag minns förra sommaren då jag och en vän (med en bil) satt på gräset som växte i takt med himlen, och vi spelade låtar som "Underground" och "Svenska hjärtan". Sommaren innan hade vi lirat "The Haters" från sommarens början till slut, och inte för att på något vis svika en musiker som Thåström, men den här sommaren var  speciell. För vad är bättre än den röst som får hela Liseberg att röra på fötterna, svänga på höfterna? Vad är bättre än en nersläckt natt i Hagnesta Hill med Jocke Bergs sentimentala röst, vibrerande ut ur stereons högtalare?

Så vad vore popgenerationen utan melodierna som får oss att svänga på höfterna? Vad vore musiken utan våra sönderfärgade hår och stjärnor fästa under ögonen? Vad vore armarna utan de ord vi ristat in? Vad vore Göteborg utan Håkan Hellström? Vad vore Broder Daniel utan Henrik? Och vad vore Hästpojken utan hästen? Men framförallt, vad vore vår generation utan popmusiken?

Ge mig något som känns. Ge mig något som bränns. Ni är inte skyldig mig någonting, ni behöver varken ge mig pengar eller sprit. Men ge mig åtminstone musik.

Det är så jag säger det till dig; musik non stop till slut."

-malin

I Musicstreams allra tidigaste dar hade vi en intervju med Kristian Anttila. Denna ägde rum i Kristians studio i Mars och förhoppningsvis har ni redan läst den artikeln. Vid den här tiden trodde Kristian att hans nya album skulle försenas rejält. Vid det laget trodde han att den inte skulle släppas förrän i Augusti, men då visste han inte att han hade helt fel! Enligt hans hemsida släpps skivan "Lilla Napoleon" redan den 11 Juni. Så länge kan ni kolla in hans nya video, till låten Smutser!