MUSICSTREAM

Way out west. Klockan är 11:12 och jag vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta. Gårdagen, då Broder Daniel antog scen för absolut sista gången, var helt fantastisk. Jag och så oerhört många andra fans köade framför Flamingoscenen hela dagen. Vid staketen satt flickor med tuperade hår, stjärnor under ögonen och iklädda BD-tröjor.

Att man stod framför scenen hela dagen gjorde att man fick se Christian Kjellvander -som det var lite stelt bland publiken med pga majoriteten var längtande BD-fans. Vid fyra-tiden började Mando Diao som satte fart på sina fans - även om det fortfarande fanns vi som inte kan deras låtar över huvudet taget. Sen, äntligen, kom ett bra band. Franz Ferdinand antog scenen vid sextiden och jag måste erkänna att jag inte hade höga förväntningar om detta brittiska band. Men Franz satte igång publiken så att benen brände! Man hoppades fram och tillbaka, till höger och vänster och riskerade att bli ihjäl- trängd och -trampad. Halv nio började Nick Caves band Grinderman som gick hem framförallt hos männen.

En timma och tio minuters väntan kvar. Dagen hade ändå gått hyfsat snabbt. Jag skulle kunna fortsätta skriva som om jag skrev för en tidning, men det vore så oerhört okänsligt för något som man knappt kan beskriva. Efter att Grinderman lämnat scenen var det fortfarande trängsel, och den blev värre och värre. Till slut kändes det som om man inte kunde andas. "Om vi dör nu så dör vi lyckligt" sa vi till varandra emellanåt. Tiden gick och längtan blev större och större och bara en sådan sak som att se BD:s logga kunde få folk att gråta. Fansen var nervösa och ivriga. Tyvärr blev trängseln så pass jobbig att vi var tvungna att gå längre bak. Längst fram var trängseln så outhärdlig. Broder Daniel antog scen, publiken skrek, folk blev galna när Henrik började sjunga låten Middleclass. Medan pojkar och flickor bröt ihop runt om mig visste jag inte hur jag skulle reagera. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, jag var helt mållös och är fortfarande.

Var det att BD spelade äldre låtar som gjorde spelningen speciell? Nja. Det var makten de hade över hela publiken, hur Henrik kallade oss alla för hans barn och hur de påminde oss om Anders. "Anders sover för alltid" sa Henrik innan han framförde den nya låten "Hold on to your dreams", däremellan har hela publiken skrikit "Anders" och klappat händerna i takt för att hylla gitarristen.

Som avslut fick vi höra Henrik framföra "No time for us" akustiskt, en låt som berörde hela publiken. Vi kommer aldrig få se Broder Daniel på scen igen. Broder Daniel kommer däremot alltid vara hyllade och vi kommer att minnas dem som poplegender, det är jag säker på.

"Glöm inte att BD aldrig kan dö, även om vi inte spelar ihop"

-Mahlin

LÄNKAR

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/festivalsommar2008/article3062593.ab 
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/festivalsommar2008/article3063547.ab
http://www.rockfoto.nu/artists/Broder%20Daniel/gig/20080808/7451/photos
http://www.expressen.se/noje/1.1258348/ett-vardigt-avsked
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=497&a=437523
http://gptv.gp.se/player/play/54118

Eftersom vi inte själva fick gå in med systemkameror hänvisar vi till Rockfoto!