MUSICSTREAM

KEANE.  Mitt glas med cola är tomt, men jag orkar inte gå upp i köket för att hämta mer. Jag sitter hellre här, med min scandisk-mp3 kopplad till min Sonystereo på volym 16(?) och lyssnar på brittbandet Keane's nya album Perfect Symmetry.
Det är ungefär två år sedan de släppte sitt senaste album (Under the Iron sea) och har sen deras start år 2000 kallas för pianopop. Men nu är de tillbaka, fortfarande med piano, men också för första gången med gitarrer. Även om bandet har lagt till några gitarrer stör det inte de andra instrumenten. Trummorna och pianot är fortfarande lika tydliga, gitarren eller gitarrerna hörs knappt, inte mer än som ett rytmiskt instrument och hjälpmedel. Lite då och då kan man höra lite mer synth än piano. Tom Chaplin (sångare) har börjat låta lite som Brandon Flowers (The Killers) på vissa ställen men håller samtidigt sitt eget sting. Keane är fortfarande Keane, ett kanske lite mer utvecklat Keane. Texterna är underbara och musiken är så där lugnande, avslappnande som bara deras musik kan vara.


För att läsa textera, klicka här

Malin