MUSICSTREAM

Hejhej! Jag vill bara varna för att det kan bli lite tomt här i bloggen. Jag och Dayna har börjat skolan igen, vi båda två läser foto, och jag har förstört min dator. Nu sitter jag på min mors dator men som ni alla förstår kan jag inte använda den särskilt ofta. Förhoppningsvis kommer det nya foton och kanske en ny design här snart. Lyssna på Bloc Party's nya skiva, njut och ha det bättre än min dator!

mahlin

fredag morgon kände jag peppen när sofie ringde mig (dayna) och sa att hon skulle med på festivalen, vi möttes upp med all våran onödig packning och tog oss mot centralen där en Jerry Boman väntade på oss, vi satte oss i bilen med desination rådanefors på gps:en, i bilen pumpades sigur rós, the national m.m och ju närmare vi kom, ju finare vädret blev.  När vi väl kom fram till festivalen möttes vi av två glada arrangörer som välkomnade oss med öppna armar. Vi satte upp tältet, korkade upp vinet och satte på en popsicles skiva.  

Första bandet vi hann kolla på var Shiloh, fina göteborgs killar med lika fin musik som dom ser ut. Fantastiskt mysiga pop låtar som fick kroppen och börja gunga i takt.
http://www.myspace.com/shilohband  

Jag var för upptagen med och umgås med folk så att jag inte hann se så mycket av banden. "backstage" satt jag med dom otroligt härliga killarna ifrån Jimmy Lingon innan dom gick upp på scen, vilket fint gäng! spelningen var en fartfylld och var helt enkelt en grym spelning. med sina rockiga låtar kunde man inte låta bli och dansa lite.
http://www.myspace.com/jimmylingon

 sedan hann jag se lite bonnie & clyde och mattias tell som jag fick och rodna.

Kvällen gick fort, och jerry blev dj. markus krunegård, kristian anttila, bd osv pumpade ur högtalarna och det var fart på oss fulla och dansglada människor. partybromsen kom när killen i bonnie & clyde fick för sig och breakdansa och ramlade av scenen med huvudet före, ambulans och en bruten käke var föjlden av tre broder daniel låtar på rad.

Lördagen vaknade vi alla upp bakfulla och trötta, lyssnandes till os tennisen somnade vi men lite öl fick fart i oss alla. mer band började komma och sätta upp sina tält. och klockan 18 började en poet som jag satt och lyssnade på ifrån campet.

Första bandet jag kollade på var Neuchatel, fyra låtar kördes, en härlig show och härlig publik tyvärr  var det deras sista spelning vilket jag tycker är en skandal. Alldeles för bra band för och lägga av.
http://www.myspace.com/neuchatel1

Almedal blev andra spelningen för kvällen, oj vilket drag det var på publiken. folk var fulla och galna och lika fulla var killarna i almedal. golvet skakade och dansen blev allt mer agressiv.
http://www.myspace.com/almedal

Sista spelningen för kvällen blev lindome och kållereds killarna Samtidigt Som, närmare en av dom bästa spelningarna på länge. publiken var galna, baseballträn fanns till hands och dansen var inte och leka med.
http://www.myspace.com/samtidigtsomgbg 

det blev sedan 90-tals dj och eftersom medelåldern för festivalen låg på 23 ungefär kändes det som mellanstadiedisco för dom flesta där. folket blev som galna och dansade 4 timmar utan break. själv drev jag mest runt, satt vid brasan tog en öl med almedal sångarn adam, satt med killarna ifrån samtidigt som medans alla andra var tråkiga och gick och la sig. planen var ju och leka kurragömma kvart i 5 men vi blev också tråkiga och alla gick och la sig.

Tack till arrangörerna för kräftisen och för en underbar och härlig helg, vi syns nästa år igen!

Själv beskriver killarna sin musik som passionerad och taktinspirerad. Inspirationen kommer från känslor, beroende på hur de mår och låtarna skrivs oftast om nätterna eller på fyllan. Men hur går det till när låtarna görs? Båda två skriver text och musik. Andy berättar att han brukar spela in melodier på mobiltelefonen. David brukar däremot leka med trummaskinen och dricka öl. Sist tar man an sången. För David brukar en låt bli klar från början till slut på sju timmar.

Andy är en smal kille med kort hår och tajta stuprörsjeans, skjorta, från Norrland. David är från andra sidan Sverige; Halmstad. Ändå lyckades de träffa varandra förra sommaren. Då började de prata om att de skulle ha ett band ihop, men snacket blev inte verklighet förrän i december samma år.

När vi frågar killarna varför de låter som de låter, svarar de att det blir bara som det blir. De ville inte försöka likna någon annan. De ville inte bli stämplade. En trummis vill de heller inte ha; de tar för mycket plats. Dessutom är de inte i behov av ljudet från riktiga trummor.

En av musicstreams höjdpunkts-frågor är nog den där frågan om hur det är med sex, drugs and rock n roll i banden. Det är inte alla som har velat svara särskiljt ingående, men Andy och Daniel svarar direkt. De anser dock att de är töntiga, skojar lite om att de har riktigt många tjejer efter sig. Drogerna är cigaretterna. När killarna nu har blivit lite uppvärmda ville vi såklart fråga om vilken raggningsreplik de anser sig vara bäst. David och Andy skrattar och blir helt plötsligt ganska perversa, men Andy tar sig i kragen och berättar att han har flickvän. Svaret blev "att vara trevliga".

Med mottot "nästa Jc-bandet!" ser framtiden för Dial m ganska bra ut. Dagen efter intervjun skulle de iväg på en festival i Norge. Snart ska de även släppa en singel och ut på turné i Tyskland. Antagligen ska det också bli en skiva, den får ni kolla efter!

Dial m for murder hade aldrig stått på svensk scen innan de uppträdde på Rotundan i Halmstad, vilket var någon timma efter intervjun. När Davids mobil ringer går han iväg för att ta samtalet och Andy får svara på hur stora de vill bli. Sverige eller världen? För honom spelar det ingen roll, men på grund av de tidigare frågorna inser vi att bandet är större utomlands än i Sverige, trots att det är ett svenskt band (dock bosatta i Oslo). Bandet ligger nämligen på ett tyskt skivbolag som hjälper till att fixa spelningar.

Bandet fick tyvärr ganska bråttom när David kom tillbaka efter telefonsamtalet. Men de fick snabbt delta i vår blogglek och göra ett självporträtt. Fast de valde att måla varandra.

Blogglek

Britney Spears?

"White trask, osmaklig"

Jim m?

"Paris, hår!"

Håkan Hellström?

"Göteborg" "Sjömanskostym"

The Beatles?

"Stiliga." "Gillar dom"

Morrisey?

"Smiths, ångest, england. Manchester"

Per Gessle?

"Halmstad"

Paris Hilton?

"Lång, ful"

Efter bloggleken var killarna tvungna att sticka iväg för att byta om; de skulle ju vara fina på deras första spelning i Sverige. En timma senare var det dags. Då antog dem Rotundans scen. Jag vet inte hur man riktigt ska beskriva Dial m's musik. Kanske kan man beskriva den med rytm och takt, för det är vad den är. Musiken är ju som tidigare nämnt inspirerad av takter, och därmed är det vad den är uppbyggd på. Jag gillar att de bara är två, för i många fall kan uppmärksamheten riktas allt för mycket mot sångaren som för det mesta också brukar vara gitarristen. Nu är det ju som så att David både sjunger och spelar gitarr, men även om budskapet ur texten går fram tar han inte all uppmärksamhet. Dial m for murder är ett stilrent tvåmannaband helt enkelt.
                                               

Way out west. Klockan är 11:12 och jag vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta. Gårdagen, då Broder Daniel antog scen för absolut sista gången, var helt fantastisk. Jag och så oerhört många andra fans köade framför Flamingoscenen hela dagen. Vid staketen satt flickor med tuperade hår, stjärnor under ögonen och iklädda BD-tröjor.

Att man stod framför scenen hela dagen gjorde att man fick se Christian Kjellvander -som det var lite stelt bland publiken med pga majoriteten var längtande BD-fans. Vid fyra-tiden började Mando Diao som satte fart på sina fans - även om det fortfarande fanns vi som inte kan deras låtar över huvudet taget. Sen, äntligen, kom ett bra band. Franz Ferdinand antog scenen vid sextiden och jag måste erkänna att jag inte hade höga förväntningar om detta brittiska band. Men Franz satte igång publiken så att benen brände! Man hoppades fram och tillbaka, till höger och vänster och riskerade att bli ihjäl- trängd och -trampad. Halv nio började Nick Caves band Grinderman som gick hem framförallt hos männen.

En timma och tio minuters väntan kvar. Dagen hade ändå gått hyfsat snabbt. Jag skulle kunna fortsätta skriva som om jag skrev för en tidning, men det vore så oerhört okänsligt för något som man knappt kan beskriva. Efter att Grinderman lämnat scenen var det fortfarande trängsel, och den blev värre och värre. Till slut kändes det som om man inte kunde andas. "Om vi dör nu så dör vi lyckligt" sa vi till varandra emellanåt. Tiden gick och längtan blev större och större och bara en sådan sak som att se BD:s logga kunde få folk att gråta. Fansen var nervösa och ivriga. Tyvärr blev trängseln så pass jobbig att vi var tvungna att gå längre bak. Längst fram var trängseln så outhärdlig. Broder Daniel antog scen, publiken skrek, folk blev galna när Henrik började sjunga låten Middleclass. Medan pojkar och flickor bröt ihop runt om mig visste jag inte hur jag skulle reagera. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, jag var helt mållös och är fortfarande.

Var det att BD spelade äldre låtar som gjorde spelningen speciell? Nja. Det var makten de hade över hela publiken, hur Henrik kallade oss alla för hans barn och hur de påminde oss om Anders. "Anders sover för alltid" sa Henrik innan han framförde den nya låten "Hold on to your dreams", däremellan har hela publiken skrikit "Anders" och klappat händerna i takt för att hylla gitarristen.

Som avslut fick vi höra Henrik framföra "No time for us" akustiskt, en låt som berörde hela publiken. Vi kommer aldrig få se Broder Daniel på scen igen. Broder Daniel kommer däremot alltid vara hyllade och vi kommer att minnas dem som poplegender, det är jag säker på.

"Glöm inte att BD aldrig kan dö, även om vi inte spelar ihop"

-Mahlin

LÄNKAR

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/festivalsommar2008/article3062593.ab 
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/festivalsommar2008/article3063547.ab
http://www.rockfoto.nu/artists/Broder%20Daniel/gig/20080808/7451/photos
http://www.expressen.se/noje/1.1258348/ett-vardigt-avsked
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=497&a=437523
http://gptv.gp.se/player/play/54118

Eftersom vi inte själva fick gå in med systemkameror hänvisar vi till Rockfoto!

Det var en helt vanlig, enkel, vit tröja, dock gjord av organisk bomull. Nu är den så mycket mer än så.
Ett ganska enkelt, svart, tryck.17 bokstäver, 2 punkter, Courier New. Den första MUSICSTREAM-tröjan är här!
 
                                            

Denna tröjan ska bäras vid intervjun med Dial m, även under deras spelning, när Håkan Hellström fotograferas och under Kräftskivefestivalen!
Och självklart kommer det tryckas fler tröjor, så vill ni ha får ni säga till!

Och som det nämndes;
Onsdag 16e juli kan ni se Dial m for murder på Rotundan i Halmstad. Tid: 20:00
(http://www.myspace.com/mformurderband) Denna dag kommer vi även ha en intervju med bandet.
Fredag 18e juli kan ni se Håkan Hellström på scen under Marinfestivalen!
Plats och tid: Stationsparken, Halmstad, 20:00

Om dessa två spelningar + intervjun kommer ni kunna läsa om veckan därefter, då både jag och Dayna kommer tillbringa veckan ut fr.o.m onsdagen i Halmstad (utan internet!!!). På Lördagen tar vi en fika på caféet Systrarna på skäret i Skåne.


- Mahlin

Hej hej där i sommarvärmen! Vad har ni gjort i sommar? Själv har jag besökt Stockholm där jag såg Håkan på Grönan, varit i London där jag tyvärr missade firandet av Nelson Mendelas födelsedag för att jag skulle åka hem, men har även träffat kalifornien Daniel som gör störtskön hip hop.

Jag tänkte bara passa på att tipsa er punkfantaster om att läsa det senaste numret av tidnignen Mojo! Där kan man nämligen läsa en stor intervju på hela 13 sidor med bandet Sex Pistols. Intervjun är också fullspäckad av bilder. Det är en fantastisk och rolig intervju som ingen bör missa!

Mer intervjuer kan ni läsa här: http://www.mojo4music.com/blog/features/interviews/

Jag vill också säga att det är sorgligt att ni inte kommenterar oftare! Kommentarer och synpunkter är alltid välkommnat! I juli blir det förhoppningsvis mer intervjuer, så håll koll! Ha en bra sommar!

-Mahlin

Efter att och fått stressa för och hinna med pendeln till liseberg kom vi ängtligen fram, vi kom 1 timme innan salem skulle börja och värst vad lite folk det var, det kom mer och mer men ingen publik och jubla över.
20:00 intog salem stora scenen på Liseberg med ett leende som fick publiken och rodna. Vi fick höra några nya låtar som då lät bra. Tyvärr så tyckte vi inte om spelningen alls och det var vi inte ensamma om, många gick efter en kvart och vi gick efter 20 minuter. Det var fart på salem med sina huvudryckningar som liknar stevie wonders huvudsvajningar och lite dans blev det också, men publiken gav ingen energi tillbaka, vi stod som sura tanter och såg ut som om vi väntade på bättre tider, några enstaka tjejer dansade förfullt och gjorde det lite gladare, kropperna gungade i takt till musiken och lite folk mimade till this is who i am och good song men mer var det inte. Vi förväntade oss inte så mycket av spelningen så inga förväntningar skadades för våran del iallafall.

Glada och fulla ungdomar hade samlats på kungsbackatorg framför en miniscen för och fira Schools out med Timo Räisänen. Förvånade som vi var över att 'emokidsen' stod på rad framför scenen. Förväntansfulla och höga på adrenalin (om inte höga på annat) väntade alla på Timo och gänget tillslut kom dom ut och vilket liv det blev i benen på alla i publiken, det blev kaos, indiemoshar och skatare som skrek "mera metal." Trots alla armbågar, sparkar och paniken så var det en bra spelning. Timo gav oss en striptease som alltid och avslutade med och inviga EM med låten "Bollen måste dö."

Jag och Dayna fick i svenskauppgift att skriva varsitt tal. Idag var det redovisning för detta. Många valde att ha känslofyllda, sorgliga tal -antingen skrivna till någon som nyss gått bort, eller sin bästa vän. Men jag valde att skriva ett hyllningstal till svensk popmusik. Att hylla musiken är något alla bör göra. Här kan ni läsa talet.


"Tack för tårarna på kinderna. De toner som vidrör ens trumhinna när ett plektrum slår an ett par strängar, de naiva melodierna och de poetiska texterna som tränger sig in på varenda kevlarsjäl, får en att hamna i extas.  Det har varit oundvikligt de senaste åren att se ögon tåras och läppar le. På konserter har jag varit en av många som har blivit av med all energi genom att hoppa och trängas för att få stå längst fram. Då har kravallstaket inte spelat någon roll. Jag har svårt att tro att det finns någon annan musikgenre med så stor genomslagskraft. Det är helt otroligt hur uppsnärjd man kan bli av en tre minuters lång poplåt.

 Jag minns förra sommaren då jag och en vän (med en bil) satt på gräset som växte i takt med himlen, och vi spelade låtar som "Underground" och "Svenska hjärtan". Sommaren innan hade vi lirat "The Haters" från sommarens början till slut, och inte för att på något vis svika en musiker som Thåström, men den här sommaren var  speciell. För vad är bättre än den röst som får hela Liseberg att röra på fötterna, svänga på höfterna? Vad är bättre än en nersläckt natt i Hagnesta Hill med Jocke Bergs sentimentala röst, vibrerande ut ur stereons högtalare?

Så vad vore popgenerationen utan melodierna som får oss att svänga på höfterna? Vad vore musiken utan våra sönderfärgade hår och stjärnor fästa under ögonen? Vad vore armarna utan de ord vi ristat in? Vad vore Göteborg utan Håkan Hellström? Vad vore Broder Daniel utan Henrik? Och vad vore Hästpojken utan hästen? Men framförallt, vad vore vår generation utan popmusiken?

Ge mig något som känns. Ge mig något som bränns. Ni är inte skyldig mig någonting, ni behöver varken ge mig pengar eller sprit. Men ge mig åtminstone musik.

Det är så jag säger det till dig; musik non stop till slut."

-malin

I Musicstreams allra tidigaste dar hade vi en intervju med Kristian Anttila. Denna ägde rum i Kristians studio i Mars och förhoppningsvis har ni redan läst den artikeln. Vid den här tiden trodde Kristian att hans nya album skulle försenas rejält. Vid det laget trodde han att den inte skulle släppas förrän i Augusti, men då visste han inte att han hade helt fel! Enligt hans hemsida släpps skivan "Lilla Napoleon" redan den 11 Juni. Så länge kan ni kolla in hans nya video, till låten Smutser!